En människa kan göra så många saker, det vi gör fyller en funktion.

Men det finns en skillnad mellan det en människa gör och det en människa är.

Vi kan sluta arbeta. Vi kan misslyckas. Vi kan bli sjuka. Vi kan förlora vår förmåga.

Men vi upphör inte att vara människor.

Det är så självklart att vi sällan tänker på det. Ändå märks det tydligt när gränsen suddas ut.

Vi reagerar när någon behandlas som om deras värde bara låg i det de presterar. När någon blir utbytbar så snart de inte längre fungerar. När en människa reduceras till en roll. Vi vet instinktivt att något har gått fel.

Om en människa är mer än det hon gör – vad händer när det ändå är görandet som avgör hennes värde?

Det är här prövningen börjar.